Nina Åkestam

Reklamforskare på Handelshögskolan i Stockholm, författare, skribent och föreläsare

Senaste nytt

Från Volante

Från Twitter

Björn Wiman: Det här skulle vara tonårstjejernas kväll dn.se/kultur-noje/bj…
3 dagar sedan
1 vecka sedan
@Lindberg3Anna Tack <3
1 vecka sedan

Från Facebook

Det här är jag för prick ett år sedan. För er som (precis som jag innan jag blev gravid) mest har sett födslar på Hollywoodfilm är det kanske lite oklart vad jag gör. Men det här är alltså sista bilden som togs på mig innan jag blev förälder.

Jag står på knä och hänger mot ryggen på sängen som har fällts upp och krystar för allt jag är värd. Eftersom jag är bedövad med ryggbedövning känner jag inga krystvärkar, så barnmorskan Gunilla står vid min sida och coachar mig andetag för andetag. Vid huvudändan står Anton och vår doula Karin som också är den som har tagit bilden. Inga munskydd, inga starka lampor. Sol utanför fönstret. Några minuter senare föddes vår son.

Under de 17 timmar som förlossningen varade har jag kräkts fler gånger än jag kommer ihåg, känt mig som världens sämsta människa, duschat i timmar, sovit en stund, pratat i telefon med mamma, skickat sms till kompisar, men varken skrikit åt någon eller svurit åt Anton. Det har aldrig varit bråttom, snarare har tiden segat sig fram. Jag har för första gången i livet upplevt hur det är att vara så rädd och ha så ont att man glömmer vem man är. Men jag har också fått uppleva ruschen när den känslan släpper och ersätts av ett jävlar anamma som jag inte trodde att jag hade i mig.

Jag vet att ettårsdagar brukar handla om gosiga barn med tårta i hela ansiktet, och det gör det hemma hos oss också. Men jag tycker att det också lite borde handla om alla som har fött de grusätande små monstren. Som kastade sig ut i det okända med mer eller mindre framgång. Jag bugar för er. Och genom den här bilden hoppas jag att det ni har gjort blir lite mindre hollywoodifierat, och lite mer på riktigt. Att låta födande ta plats i livet, i politiken och i historien måste vara en av de viktigaste jämställdhetskamperna vi har just nu. Det tycker jag också är värt att fira.
... Visa merVisa mindre

22 maj  ·